Det här med transporter

Att försöka vara analog har många sidor. Jag äger en bil. En liten billig och energisnål bil, men den gör mig ändå till en av bovarna när jag bor i centrala Stockholm. Jag kör måttligt men jag lånar ut den till mina barn så i teorin har vi en bilpool, vi skulle ju kunna ha varsin men nu delar vi. Jag vill ha bil så jag kan komma iväg när jag har lust, slippa boka biljetter veckor i förväg och jag vill kunna planera min tid.

I Stockholm är det snurrigt – man vill få bort bilarna men samtidigt höjer man biljettpriset för kollektivtrafiken så det är faktiskt billigare för mig att ta bilen om jag ska göra ärenden i stan, jämfört med att ta bussen. Undantaget är om jag passerar tullarna i rusningstrafik, då blir det billigare eller samma som T-banan. På ett ungefär.

Tänk nu tanken att kollektivtrafiken var riktigt billig. Och man skulle bygga stora P-hus och infartsparkeringar utanför stan för sådana som jag. Då kan min bil stå där, jag kan åka och hämta när jag behöver den och lämna när jag inte ska ha den på några dagar och därmed avlasta gatorna i stan. Man borde bygga riktigt stora infartsparkeringar för dem som bor otillgängligt och behöver sin bil för att komma hem, men absolut inte behöver den i stan. Nuvarande infartsparkeringar är ofta fulla efter kl 07.00 och då måste man ta bilen eftersom man inte har något att välja på.

Om bussar och T-bana faktiskt fungerade och inte kostade massor.. T ex min dotter och hennes man som bor lite utanför tullarna. T-bana på helgerna kostar 37 kr enkel resa. De är två och de ska resa in till stan och stanna några timmar t o r, det blir 4×37=148 kr. För dem blir det mycket billigare att ta bil in och parkera. De har reskassa för månadskortet blir för dyrt när man inte använder det dagligen. Men staden är mer intresserad av inkomsterna från parkering, t-bana och tullarna, än att verkligen göra något åt problemet. Ett moment 22. Man pratar om att bilarna måste bort men samtidigt gör man inget vettigt åt det, bara höjer priser och försämrar förutsättningarna.

Likaså det här med tåg- kontra flygresor. En son bor i Köpenhamn och åker hem med jämna mellanrum, men har svårt att planera exakt när han ska åka pga skolan. För honom att ta tåget kostar i runda slängar 1000 kr för enkel resa. Om det finns plats. Flyget kostar drygt 500 kr och det finns många avgångar och alltid plats på någon. Han försöker verkligen ta tåget men det blir ofta flyget pga både pris och otillgänglighet.

Tåget borde vara som när jag var liten – fasta biljettpriser och opersonligt. Då kan man ju faktist sälja en biljett som man inte själv kan utnyttja och det finns inget incitament att köpa på sig biljetter för att de är billigare idag än imorgon. Och inte skitdyrt utan rimligt. En vän till mig planerade att ta tåget till Paris med sin dotter för att visa hur man åker tåg. Det blev så vansinnigt dyrt att det sprack, de fick flyga dit.

Så – bättre logistik och lägre och stabila priser skulle göra alla glada här. Tycker jag. Men det är väl politiskt omöjligt..

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *