Julen kom. Jag fick ett nytt barnbarn strax innan, en liten Lena. Perfekt, såklart.

Den (julen) krävde minimalt med förberedelser från min sida. Lite mat, lite vin, ett nytt 1000-bitarspussel och några julklappar till småbarnen. Pyntet bestod av röda amaryllis i vas, några röda kuddar i soffan och en orange pläd. Doftljus som luktar jul och många levande ljus. Det räcker så bra, stämningen infann sig och alla var nöjda. Tre av fyra barn kom på julafton, med respektive och två småbarn.

Nyåret kom och min föresats är att inte – absolut inte – ha några föresatser. Det blir i alla fall aldrig som man tänkt sig. Hunden är skotträdd så aftonen blev väldigt lugn. En kompis, mat, bubbel och babbel. Och en hund som trycker ömsom i badrummet och ömsom under bordet, men som är lugn. Hon liksom bara hatar tillvaron men accepterar faktum att det är som det är. Och kissar 37 cm från porten och vill sen in igen. Men dock.. grannens hund kissade i trapphuset.

Och nu är det ett nytt år. Det är ett lite annorlunda år eftersom jag nu är ensamstående på riktigt. Sonen har bestämt att han ska flytta till sin flickvän när han kommer hem från Danmark och det är ju helt i sin ordning, men nu har mina ”föräldraplikter” tagit slut. Att se till att han har någonstans att kalla hemma och ett kylskåp där man kan trolla ihop något till någon som kommer hem och är hungrig. Nu är det bara jag. Och hunden. Så det öppnar för nya tankar och vi får se vad som händer. Fortsättning följer, förhoppningsvis.