Det här livet, att bo i ett hus på Österlen. Det är underbart och ska erkännas – ibland lite ensamt. Jag är väldigt duktig på att vara ensam och gillar mitt eget sällskap, men ibland slår lappsjukan till, jag är ju väldigt social och gillar att babbla, skvallra och umgås men det är väsentligt enklare i Stockholm än mellan två åkrar på Österlen. Erkänns.

Det finns några delar i detta – först och främst måste man gilla sitt eget sällskap och njuta av friden, avsaknad av krav och att få tänka klart, landa i sig själv. Sedan anstränga sig och ta sig för saker, rita, måla, sy, skriva, klä om möbler och få saker ur händerna. Inte bli sittande i soffan och pilla på iPaden, det är för deppigt och leder bara till stel nacke och betongaxel. Tyvärr har jag en hjärna som gillar det här med att lösa problem och vara logisk, den fastnar gärna i olika dumma spel och det är precis vad spelutvecklaren planerat…

Sen måste man vara aktiv och söka upp folk, ragga kompisar. Just den här veckan är mina två närmaste inte här, de är i Stockholm och den där självklara kaffekompisen finns inte, det känns lite tomt. Jag har startat en aktivitet där vi ses lördag lunch på ett trevligt ställe, bara för att utvidga sitt kompisnät, helt utan agenda eller planering, det är bara att dyka upp och gärna ta med någon trevlig människa. Hittills två träffar och vi får se hur det fungerar framöver, men det är värt ett försök, det finns många som jag, som gillar att umgås.

Man har alltid något att göra med hus och trädgård men det spöregnar idag och utomhuslivet lockar inte värst, Katten krafsar på altandörren och vill in. Jag håller på att hösta, plocka undan, ställa in och stänga av, ännu är det runt 10 grader men snart slår frosten till och då vill jag vara klar. Och så rätt var det är – det spricker upp och solen lyser från en knallblå himmel, det är galet hur fort det går från det ena till det andra här.

Förra året var fullt av saker som skulle göras. Fixas, lagas, köpas, möbleras, organiseras, bäras och kastas. Lägenhet skulle köpas och möbleras, Stockholmlivet återetableras. Och nu när det mesta är klart (nåja) är det lite tomt. Kanske det är nu jag ska börja ta hand om mig själv igen? Börja yoga, sluta dricka vin, meditera. Jo, så får det bli.

Nu har jag blivit mer installerad, har varit med om två somrar, som har övergått till höst. För det mesta en alldeles underbar höst, men av och till ganska grå och tjurig, vi skriver den 27 september idag. När jag berättar för folk att jag flyttade förra maj och att vintern inte var något problem förra året så flinar de och säger … vänta bara …. Och jag ser nästan fram emot riktigt skitväder och att bli insnöad. Tror jag just nu i alla fall. Jag som dessutom är ganska mörkrädd av mig har inte känt något obehag alls, fastän det varit becksvart och vinden tjutit runt huset. Några gånger har det knakat ordentligt i taket, det märks väl i ett trähus och jag har tänkt att … nu lyfter taket. Vad gör jag då? Men det har klarat sig, taket ligger på sin plats.

Det här med att våga ändra på saker och ting. Allt oftare tittar jag på mig själv i spegeln och tänker/säger att .. DU GJORDE DET! Du verkställde din dröm! Att sen inte alla pusselbitar fallit på plats ännu men det kommer de att göra. Jag har ett nytt liv här på Österlen. Jag känner varenda dag att jag är så glad och tacksam över att slippa Stockholm, jag får lätt ångest bara jag tänker på sparkcyklar, p-vakter, klotter och arga människor.

Allt blir mer och mer färdigt – jag har köpt en liten lägenhet i Stockholm, etablerat kontakt med Snälltåget och lärt mig rutinerna där, fått igång någon slags socialt liv här. Men det är mycket trögare än i Stockholm där man möter folk på gatorna och kan babbla bort en stund, där det är enkelt att boka en promenad eller kaffestund. Här får man verkligen ta initiativ och anstränga sig mycket mer, på gott och ont. Jag upplever också ett fenomen jag inte tidigare märkt – det här med att vara singelkvinna är inte helt enkelt när det kommer till det sociala. Som om jag skulle vara farlig på något vis, jag kan garantera alla medsystrar att ni får ha era män ifred från mig, jag är inte intresserad!