Att släppa taget

Ibland måste man. Det tar emot. Eftersom man vet vad man har men vet inte vad man får.

Mängder av kloka citat och ordspråk finns för att stärka beslut till förändring, men det är svårt.

I mitt fall så bor jag bra, har mina fina barn och barnbarn i stan, bra vänner och ett bra liv. Men det är lite tråkigt. Enahanda. Det är liksom ”same same” mest hela tiden och jag känner inte riktigt igen mig, jag brukade vara modigare. Det har väl med tillit att göra tror jag, att våga lita på att livet kan fyllas med bra saker, bara man lämnar plats för dem.

Just så

Alla dessa tomtar…

… och det är inte ens jul.

Jag är singel sedan länge och börjar titta mig omkring efter alternativ till detta. Tinder är enkelt och gratis och utbudet där är stort. Men himmel … vilket utbud?

Om man vill grovsortera så finns det två kategorier på begagnatmarknaden. 1) De som nyss blivit singel och nu jäklar ska det dejtas. Morgon, middag och kväll. Och det tränas, skryts och fotograferas, gärna i badrumsspegeln. Denne har ofta specificerat väldigt höga krav på sin eventuella motpart eller annonserar att de bara är intresserade av sex. Väldigt osexigt och ointressant, i mina ögon. Eller 2) De som fått fullständig punka, ledsna, lätt (eller mycket) alkoholiserade, småfeta, trötta och ledsna. Som bara vill att någon ska ta hand om dem och det kan nog vara typ vemsomhelst. Också väldigt osexigt och ointressant.

En annan kategori är stiliga amerikaner som alltid är antingen läkare eller jobbar inom gruv- eller oljebranschen. Gärna i Mellanöstern eller Afrika. Eller på en oljerigg nånstans i Nordsjön. Alla är änklingar med ett (!) barn som praktiskt nog går på internatskola hemmavid. Samtliga vill gärna komma och hälsa på mig efter någon eller några dagars skrivande och alla är djupt förälskade i mig. Konstigt nog har några samma foto och när jag påpekar detta försvinner de blixtsnabbt…

Så – var finns den där trevlige, normala, glada och intressanta personen som får hjärtat att klappa och där det klappar tillbaks i lagom takt? Ingen aning. Jag börjar tröttna på att leta och överlåter det hela till ödet. Om tillvaron vill att jag ska hitta någon att tycka om så blir det så, om inte så är det bra i alla fall.

Alternativet – fel man – är mycket sämre, det har jag provat några gånger och kommer att låta bli i fortsättningen. Jag försörjer mig själv, har ett bra socialt liv och gör det jag har lust med. Möjligen att jag kan behöva hjälp att lyfta tunga saker, men där har jag mina söner.

Så – dyker det upp en trevlig tomte som luktar gott och får mig att skratta är han välkommen. Annars inte.

Heja supporten

Jag är kund hos Binero och är mycket tacksam för deras support. Jag tappade tråden hur man loggar in för att kunna skriva här – det hände saker i livet och det var ett tag sedan. Men nu – på tre knapptryck – är jag här igen. Fortsättning följer.

Lättnad ..

När man har gruvat sig för både det ena och det andra ganska länge. Duckat för att ta tag i surdegar. Inte velat öppna vare sig mail eller post och definitivt inte läst dem. Kört huvudet djupt ner i sanden .. Ni vet? När man då tar tjuren vid hornen och faktiskt gör det man inte vill göra – hur nöjd man är med sig själv efteråt? Jättenöjd! Visslar en stump och går ut med hunden, med lätta steg. Nu har mina surdegar faktiskt tagit slut – förutom den i kylen då, men den ska jag ta itu med lite senare. Det är inte utan att det känns lite tomt, men det lär väl ändra sig. Njuta så länge det varar, det tänker jag göra.

Fake it ’til you make it

Har drabbats av lite tråkiga nyheter och funderar mycket över om jag förtjänar det. Första svaret är att jag definitivt gör det eftersom jag låtit bli att göra saker jag borde, men efter lite eftertanke så tycker jag nog inte att jag gör det. Och eftersom jag tittar mycket på hur andra fungerar och marknadsför sig själva och eftersom jag vet en hel del om hur folk egentligen har det, bakom internet, så är det bara att sälla sig till gruppen. Fake it ’til you make it.

Men så mycket bättre vi människor hade det tillsammans om vi kunde vara lite snällare mot varandra. Mer toleranta, överseende, hederliga och hjälpsamma. Stå för misstag och missbedömningar och sluta utnyttja varandra. Hellre hjälpa än stjälpa. Så mycket trevligare det skulle vara då. Just sayin’.

Om det bara …

kunde bli vår. Vi som bor i det här landet är så törstande efter värme och ljus. Att få byta kläder till sommaren är som att ömsa skinn, man bli en annan människa, en som är lite gladare och går med lite lättare steg. Jag är så less på det här åretruntvädret med grå himmel, tjurig blåst och grå kläder. Då blir planen att flytta någonannanstans desto tydligare men jag har ännu inte hittat mitt hus. Igår när jag var på byggnadsvårdsmässan hittade jag ”mitt” växthus. 25 kvm och så vackert med dörrar på båda kortsidorna och extra högt. Det vill jag ha, då kan det få blåsa på bäst det vill utanför, jag kan sitta bland mina växter och bläddra i en bok.

Planen har länge varit att flytta till varmare breddgrader men nu börjar jag få barnbarn och jag har börjat titta på närmare håll. Det är lite av en konflikt och en fundering – antingen ska man finnas till hands för barnen, eller så ska man skaffa något som de kan få komma till. Erbjuda dem ett alternativ till Stockholm. Min ursprungsplan var/är att ha ett hus med gästhus och en liten lägenhet i Stockholm till mig. Låta bilen stå kvar vid huset och ta tåget till stan. Kanske en gång i månaden. Det är att både ha kakan och äta den.

Det här vill jag ha

Söndag igen

Nu är ju dagen inte riktigt slut ännu, men den har varit bra så här långt. Morgonpromenad med U + E och hundar. Längre än vanligt gick vi, bortåt Högalidskyrkan. Hem och åt lite och sen var E och jag på Byggnadsvårdsmässan i Nacka Strand. Den väckte något i mig som sovit länge och det var så roligt att bli inspirerad igen. Hem, promenad med hund, sitta på solig balkong och fundera lite. Och hänga på Hemnet, nu måste jag ha ett hus!

Lyckad lördagmorgon

Vaknade – pussade på hunden och duschade. Träffade Ulla och vi tog en morgonpromenad i solen – äntligen är det lite varmt! Vi gick förbi Petrus Bageri och köpte goda bullar, jättegoda. Jag kom precis hem så messade Pia och undrade om vi skulle ses på promenad och lite lek i parken, så det var bara att traska ut igen. Det är alltid lika trevlig att träffa Pia. Hem, fick sms om att mitt paket kommit så jag hämtade ut det på Willys. Kläder från HM och allt var faktiskt bra så jag är nöjd. Pratade i telefon med syster Karin och nu är det snart dags för lunch och solen försvann.. Jag kanske slipper putsa fönster idag och kan läsa min bok istället.

Frustration

Säger bara det .. Jag har mängder av information om hur WP fungerar men det är svårt att sortera ut det som jag har användning för. Jag bestämmer mig för att dammsuga istället.

Vill gärna slåss just nu