När man har gruvat sig för både det ena och det andra ganska länge. Duckat för att ta tag i surdegar. Inte velat öppna vare sig mail eller post och definitivt inte läst dem. Kört huvudet djupt ner i sanden .. Ni vet? När man då tar tjuren vid hornen och faktiskt gör det man inte vill göra – hur nöjd man är med sig själv efteråt? Jättenöjd! Visslar en stump och går ut med hunden, med lätta steg. Nu har mina surdegar faktiskt tagit slut – förutom den i kylen då, men den ska jag ta itu med lite senare. Det är inte utan att det känns lite tomt, men det lär väl ändra sig. Njuta så länge det varar, det tänker jag göra.