Livet och världen har ju sin egen gång och just nu rusar det åt fel håll. Då har jag en förmåga att titta åt ett annat håll ett tag, medan jag samlar krafter för att titta åt rätt håll och den dagen är idag. Corona dominerar, hamstring har fått en ny innebörd, prepping likaså. Jag är en prepper av födsel och ohejdad vana och planerar alltid för ansträngt läge, som t ex nu. Och förbannar min egen saktfärdighet, planen i huvudet är helt klar, men omständigheter har stoppat mig. Andras tyckanden och min vilja att vara till lags och inte provocera någon. Så dumt. Så urbota dumt.

För dagen – Coronaviruset härjar och det blir bara värre och värre. Även sådana som först vispade bort ”influensan” har börjat förstå allvaret i situationen. Mitt bolag kommer jag att försätta i likvidation, jag orkar inte längre. Här har jag inte skrivit om läget tidigare, men jag inledde dumt nog ett samarbete med en annan person för ett antal år sedan, och det skulle jag inte gjort, visar facit. Men gjort är gjort, det är bara att ro om man satt fan i båten.

Samhället har visat både hur skört det är och hur urstarkt det är. Ekonomier rasar som korthus men människor mobiliserar och visar både enorm styrka och imponerande kreativitet. Och flexibilitet, det gick visst alldeles utmärkt att ha videomöten istället för att flyga kors och tvärs, det går att laga soppa på en spik, i alla fall ett tag, så länge man har spik. Man är ute och har en picnic istället för att hänga på café, man tar hem mat från restaurangen istället för att gå dit. Solidaritet på riktigt, kryddad med en liten dos egoism, man vill ju faktiskt gå till den där trevliga krogen även i höst. Men mest medkänsla och solidaritet. Det blir jag stolt över. Vi har ledare som visat sig både vara kloka och så här långt litar på att de flesta av oss också är det. Undantag finns alltid, jag hoppas de skäms när de fattar.