… och det är inte ens jul.
Jag är singel sedan länge och börjar titta mig omkring efter alternativ till detta. Tinder är enkelt och gratis och utbudet där är stort. Men himmel … vilket utbud?
Om man vill grovsortera så finns det två kategorier på begagnatmarknaden. 1) De som nyss blivit singel och nu jäklar ska det dejtas. Morgon, middag och kväll. Och det tränas, skryts och fotograferas, gärna i badrumsspegeln. Denne har ofta specificerat väldigt höga krav på sin eventuella motpart eller annonserar att de bara är intresserade av sex. Väldigt osexigt och ointressant, i mina ögon. Eller 2) De som fått fullständig punka, ledsna, lätt (eller mycket) alkoholiserade, småfeta, trötta och ledsna. Som bara vill att någon ska ta hand om dem och det kan nog vara typ vemsomhelst. Också väldigt osexigt och ointressant.
En annan kategori är stiliga amerikaner som alltid är antingen läkare eller jobbar inom gruv- eller oljebranschen. Gärna i Mellanöstern eller Afrika. Eller på en oljerigg nånstans i Nordsjön. Alla är änklingar med ett (!) barn som praktiskt nog går på internatskola hemmavid. Samtliga vill gärna komma och hälsa på mig efter någon eller några dagars skrivande och alla är djupt förälskade i mig. Konstigt nog har några samma foto och när jag påpekar detta försvinner de blixtsnabbt…
Så – var finns den där trevlige, normala, glada och intressanta personen som får hjärtat att klappa och där det klappar tillbaks i lagom takt? Ingen aning. Jag börjar tröttna på att leta och överlåter det hela till ödet. Om tillvaron vill att jag ska hitta någon att tycka om så blir det så, om inte så är det bra i alla fall.
Alternativet – fel man – är mycket sämre, det har jag provat några gånger och kommer att låta bli i fortsättningen. Jag försörjer mig själv, har ett bra socialt liv och gör det jag har lust med. Möjligen att jag kan behöva hjälp att lyfta tunga saker, men där har jag mina söner.
Så – dyker det upp en trevlig tomte som luktar gott och får mig att skratta är han välkommen. Annars inte.